90-talet blev ett årtionde präglat av ett av Sveriges kanske mest omtalade tennisprojekt, parallellt med att jag utvecklade ett 20-tal dataprogram för det svenska föreningslivet.
USA
1992 kom jag hem till Sverige efter drygt ett år i Upland, en förort öster om Los Angeles, där jag hade arbetat med affärsutveckling och bland annat tagit fram ett tenniskoncept som jag kallade Team Sweden. Idén hade sitt ursprung i mina år inom svensk tennis, både som ordförande och hjälptränare i Enköpings Tennisklubb, där jag på distans hade sett hur den svenska tennisens storhetstid ebbade ut och hur utvecklingen gick åt fel håll.
Sverige
De svenska klubbarna älskade konceptet och ett tiotal anslöt sig under de första månaderna. Jag presenterade satsningen för Davis Cup-kaptenen Jonte Sjögren, den tidigare dubbelspecialisten Ove Bengtsson och min vän Stefan Eriksson, tidigare rankad som nummer 72 i världen, och de tyckte alla att projektet var både intressant och lovvärt. Men trots flera möten med Svenska Tennisförbundet var deras intresse minst sagt svalt. Inte blev det bättre av att Aftonbladet slog upp en helsida med mig bara några dagar innan Sverige skulle möta Tyskland i Davis Cup i Borlänge 1993, där jag var chefstränare i den lokala tennisklubben.
Det skrevs spaltmeter med artiklar om Team Sweden och det efterföljande tennisprojektet Peak24. Sverige delades upp i två läger, där den ena hatade initiativet och resten älskade det.
Hjärtbesvär
Team Sweden växte och vi startade en egen tennisakademi i Västerås där jag klev på som chefstränare och ordförande. Men efter ett par år med allt för intensivt arbete sa kroppen ifrån. Det blev ambulans till sjukhuset med bröstsmärtor. Läkarna kunde inte utesluta en mindre hjärtinfarkt, men konstaterade att det lika gärna kunde handla om panikångest efter den extrema stressen.
Peak24
Som en följd av hälsoproblemen valde jag att hoppa av Team Sweden och satsa halvhjärtat på några äldre spelare som behövde en coach vid tävlingsresor i Europa, och helhjärtat på en yngre spelare som var 11 år när jag träffade honom första gången i tennishallen i Borlänge.
Här kan du se filmen som spelades in exakt tio år efter att tennisprojekten avslutades och tjugo år efter att jag och Dan Stenqvist träffades för första gången.
Dataprogram för föreningar och förbund
Tro nu inte att träning och coaching tog all min tid. Parallellt med tennisen utvecklade jag ett tjugotal program och tjänster för idrottsrörelsen och föreningslivet. Resan tog sin början några månader efter hemkomsten från USA, när jag upptäckte FileMaker Pro, ett system med inbyggd Low-Code-utvecklingsmiljö. Det hela startade med en enkel träningsdagbok, men ganska snart stötte jag på plattformens begränsningar. För att runda dem började jag bygga interna plugins i C++, men efter ett par år kändes det arbetssättet för krystat. Runt millennieskiftet tog jag beslutet att lära mig C# i stället. Det steget förändrade allt – plötsligt hade jag ett kraftfullt, objektorienterat programmeringsspråk som lät mig bygga allt från avancerade webbtjänster till komplexa analyssystem.
Det visade sig att jag hade en fallenhet för att tänka i helt nya banor kring systemarkitektur. Jag utvecklades snabbt till en skicklig programmerare och började skapa banbrytande, revolutionerande lösningar som utmanade de traditionella sätten att hantera data. Mina digitala verktyg och modeller stannade inte inom det svenska föreningslivet; de visade sig ha en universell bärkraft och fick snart internationell spridning. Det var en svindlande känsla att se kod, som jag själv suttit och skrivit, plötsligt driva processer i organisationer världen över.