Under mitt vuxna liv har jag hunnit rösta på de flesta partier någon gång – utom Sverigedemokraterna. Jag är uppvuxen i en borgerlig och frikyrklig familj, pappa var aktiv folkpartist och under hela 80-talet var jag inbiten moderat. Men med stigande ålder och ökad erfarenhet började jag fundera över den värld vi alla lever i.
Samtidigt har jag i min roll som systemutvecklare arbetat med datamodeller och samhällssimuleringar som beskriver utvecklingen över tid. I flera sådana scenarier varnas det för att om kortsiktig girighet och resursutnyttjande får dominera för länge, kan system börja bryta samman, ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Det är inte ödesprofetior i bokstavlig mening, men de pekar på samma sak: att långsiktig balans ofta är mer avgörande än snabba vinster.
Jag följer med stort intresse valrörelsen och det som utspelade sig i Almedalen, och kan bara konstatera att retoriken från ytterhögern alltmer liknar Donald Trumps sätt att kommunicera: en strategi byggd på upprepade överdrifter, halvsanningar och rena lögner.
Det är långt ifrån optimalt i mitten och till vänster heller, men för mig finns det inget realistiskt alternativ. Det är bara att hoppas att vi slipper bli beroende av ytterpartiernas inflytande.
Jag har bestämt mig. Inget blåbrunt regeringsalternativ för min del. Vi har sett vart det kan leda när extrema krafter normaliseras och får inflytande. Historien från 1930-talets Tyskland och utvecklingen i USA i nutid är tydliga varningssignaler. Låt inte historien upprepa sig.
Thor-Björn Bergman
Senior Advisor, krönikör och författare